Pelargonglädje

En blogg för alla pelargonälskare

Doktor Westerlunds blomma

Rosengeranium (Pelargonium graveolens), eller Doktor Westerlunds blomma som den också kallas, tillhör familjen näveväxter. Namnet Pelargonium kommer från det grekiska ordet pelargos som betyder stork. Det syftar på blommornas form som påminner om en fågelnäbb. Artnamnet graveolens refererar till bladens starka doft, graveolens betyder stark lukt på latin. Doktor Westerlunds blomma kommer ursprungligen från två olika områden i Sydafrika. I Limpopo-provinsen, där den får sommarregn och i den sydöstra delen av västra Kapprovinsen, där den får regn under hela året. I båda dessa regioner är sommaren varm och vintern är mild, och Rosengeranium växer i bergen, på skyddade ställen som i en klyfta, vanligtvis i relativt fuktiga miljöer. Den har också letat sig in i Zimbabwe och Moçambique.

Runt år 1790 började blomman odlas i Sverige och i slutet av 1800-talet fick den sitt namn efter en Doktor Ernst Westerlund i Enköping. Han insåg plantans medicinska egenskaper och behandlade sina patienter med den. Han ställde ut en blomma i deras rum som spred dess goda doft. Doktor Westerlunds blomma sägs hjälpa mot dålig blodcirkulation, inflammationer, illamående, eksem, acne och depression.

Det är en buske som kan bli 150 cm hög och 100 cm bred. Bladen är gröna och blir ca 4*6 cm med kanterna invikta. Stjälkarna är håriga och med åldern blir de mer träiga.

Doktor Westerlunds blomma är en doftpelargon som luktar ros med en svag doft av citron eller mint. Den är en hybrid mellan läkepelargonen (Pelargonium radens) och bollpelargonen (Pelargonium capitatum). Doktor Westerlunds blomma odlas som krukväxt och den förväxlas ibland med den vilda pelargonen Pelargonium graveolens. Blommorna blir ca 1,5 cm i diameter och sitter i blomställningar om 5-10 blommor. De övre kronbladen på blomman ar mörkt lila/rosa nerver och resten av blombladen har ljusare nyanser av rosa och lila/rosa.

Ståndarna har oftast ingen pollen.

Doktor Westerlunds blomma vill stå mycket ljust men inte med solens starka strålar direkt mot växten. Inomhus händer det sällan att den blommar. För att få den att blomma utomhus behöver den mycket ljus och vattnas regelbundet. Under sommaren behöver den vattnas mer än under vintern men den klarar av att torka ut lite emellanåt. Vattnas den för mycket och ofta ruttnar lätt växten. Under vintern vill plantan stå på en torr och sval plats med bra luftcirkulation. Den klarar inte av frost och kyla. Under försommaren är det lämpligast att föröka den genom att ta toppsticklingar. Sätt sticklingarna i vatten så rötterna börjar växa. När de har kommit fram kan du plantera dem i jord. De trivs bäst i en neutral till kalkrik jord. Den behöver ingen speciell gödning, utan klarar sig bra med lite extra näring tillsatt i vattnet vid behov. Under vår och höst passar det att beskära växten kraftigt för att undvika att den blir risig och förvildad.

Bladen är ätbara och kan användas i örtte och essentiella oljor. Blommorna kan tillsättas i bakverk som smaksättning. Geraniumolja utvinns ur flera arter ur Pelargoniumsläktet. Oljan utvinns genom destillation av växtens gröna delar. Oljan kan vara brun, grön eller genomskinlig.